Zooom

Tog lite foton imorse med mitt lånade zoom-objektiv med manuell fokusering ifrån morfar. Det va roligt ^^

(NIKON D40X f5,6-6 1/400-1/1000sek ISO-400)

Sår

Mina sår är just för tillfället läkta insåg jag idag. Eller de har väl varit det en tid eftersom jag faktiskt inte har gått runt och tänkt på det - men idag slåg det mig. Men jag är långt ifrån hel.

Jag har växt och rest mig ur mörkret och nu ser jag solen och känner dess varma strålar. Nu kan jag slå ut, men bara en aning, för att inte skada det jag skyddar - det jag har närmast - men ändå så mycket att jag väcker ett visst intresse.

Frågan är nu bara: Hur länge varar det? Innan de spricker upp igen för och påminner mig om en gammal tid - eller en ny som tar sin början. Hur länge?

(NIKON D40X f5,6 1/1250sek ISO-400)

Nya bilder

(NIKON D40X f 5,6 1/100-1/125 ISO-400)

Halkan - lite smått efter

Jag trodde jag skulle dö. Jag darrade av nervositet. Skakade och hade kräk känslor.
Jag kom in tidigt till staden för att ha gott om tid på mig för att hitta alla nedrans bussar man skulle hålla koll på för att kunna ta sig ut till halkbanan, detta gjorde mig ju ännu mera nervös...Folk som antagligen också skulle köra halkan tog andra bussar än vad jag hade planerat och klart att jag inte vågade ta dem så jag satt där - i ca 50 min - och väntade på min buss. När jag väl har kommit på bussen och när vi väl har kommit fram till den hållplatsen jag skall av på går jag inte av! Jag vågar inte...hahah...men jag stålsätter mig och trycker på "stopp"-knappen och går av nästa hålplats istället...What the heck tänkte jag på? Att jag skulle sitta kvar och hoppa på en buss för att åka tillbaka hem? Haha, patetiskt ^^
När jag väl kommit av fick jag gå en liten bit, vilket var bra för då kunde jag gå av mig lite av nervositeten.
Under bussfärden och under färden från hållplatsen till halkan ser jag folk gå i par och jag fruktar att jag är den ända som kommer ensam - jag gillar inte sånt - men inser snart att det är en skola (?), så jag fick en chans att lugna ner mig lite...
Själva halkan gick ju bra - precis som alla hade sagt att det skulle gå - och det var faktist roligt - precis som alla andra också sagt. Jag satt i min spinnande bil och skrattade, skrattade dels för att den spann och för att jag inte kunde svänga - jag körde nog över alla älgar och bilar 2-3 gånger om ^^
Ja, som sagt, det var roligt men, nu har jag däremot teori - och förarprovet att handskas med också. Om jag varit så här nervös inför halkan - hur nervös kommer jag då att vara inför dessa prov? Jag vet inte om de flesta vet det men jag vet ialla fall att prov inte är min starkaste sida...

Påsk, kyrka och tanter

Haha, var i kyrkan idag.
Min lilla syster går konfa och hon ska gå på gudstjänst x antal gånger. Och idag vi skulle upp till morföräldrara för påsk fika och då tyckte de att de var lite smarta att de lät Sofia gå till Nårungas kyrka (Nårunga är där morföräldrarna bor). Jag hade inte tänkt gå i första hand för jag visste på mig hur det skulle bli. Det skulle bli som jag tycker Skallsjö kyrka är, strikta. Det är lite små tungt och ingen direkt glädje, som jag kan tycka det skall vara - gud är väl en bra sak? Hur kommer det då sig att alla är så jobbigt allvarliga och små sura. Och pratglada är de inte heller. De ändå som faktiskt hälsade på oss var prästen och en av kyrkohedarna eller vad man kallar dem. De andra tanterna - japp tanter är vad de är, inte gummor - bara tittar nedlåtande på en. Det är så jag känner och det är inger fel i det.
Jag har följt med en kompis några gånger till kyrkan och det har varit så myket mer lättsamt. Inga blickar som tycker att man inte hör hemma där. Inga undvikanden - utan där har man mött min blick istället för att undvika den. Där har man fått ett gensvar när man hälsat och inte dett försök att låtsas som man inte sett det.
Jag för står inte vad det är med tanter och kyrkor - nej jag ska inte säga kyrkor, jag skall säga församlingar med mariotet tanter - ialla fall, hur kommer det sig att de är så allvarliga? Inga glada miner åt främlingar som vill vistas en liten tid i deras församling. Inge glädje åt gud heller vad jag kan se. Man går på rutin. Det liknar ett ritual kan jag tycka. Man ser till församlingen gör si och sedan gör så. De som gör fel få skämmas medans tanterna glor sönder en. man måste tro på allt som står i bibeln annars är man inte en äkta kristen. Man sjunger sina psalmer och man måste stå upp, om man inte gör det gör man fel och prisar inte gud. Jag som icke kristen men troende känner inte att jag ska behöva ställa mig upp och lovsjunga en gud jag inte känner samband med, en gud jag inte tagit steget att ta till mig. Är jag en dålig människa då?
Jag känner att jag kanske kommer lite på sidospår då och då nu men detta är svårt och det dyker upp så många tankar och frågor.
Jag har precis läst ut "När änglar dör" - en bok som har tolkat bibeln i en annan synvinkel. Man har använt Satan eller Isamael som huvud personen. och han och Gud - Iahvé - jobbar sida vid sida och skapar Skapelsen = Jord. De ser till att det skapas balans och till sist människan. En riktigt intressant bok för alla som undrar, ifrågasätter och faktiskt är troende. En nyttig bok...?
Jag har som sagt alltid trott att gemenskapen med gud är en gemenskap av ren glädje, men i kyrkan har jag stött på en motsatts. Ett grav allvar. Inga skratt. inga glädjerop. Sångerna sjungs i sopran och visst det låter fint men jag uppsakttar mer gosspel = mer glädje. Och vad är grejen med att inte få applodera i kyrkan?? Det är dumt. Det blir bara fel.
Dock tycker jag om att gå in i kyrkor, ingen kyrka är lik den andra. Bara bygget kan vara grymt inponerande annars är det mer vanligt att målningarna är det som är iögonfallande.
jag ska fortsätta gå till kyrkan när jag känner för det - det brukar bli när min kompis frågar - för jag har inte valt bort kristendomen än. Jag letar efter och jag är öppen för gud och hans tecken. Än så länge har jag inte fått något som kan övertala mig - om jag ens fått något....?

Min bebis

Idag hände det!
Shit, jag har liksom på något sätt väntat på denna dagen.

Jag skulle avsluta dagen med lite film på mitt rum och förberedde mig som vanligt. Koppla i alla slabbar och dra fram TV:n så att jag kan se den ifrån sängen. Jag vet att jag har låder liggandes på TV:n och jag vet att de inte heller ramlar ner där ifrån när jag drar fram TV:n, så jag tänker inte så mycket på att de finns där.

Men, tidigare idag så hade jag lagt min lilla bebis på lådorna som ligger på TV:n. Min bebis A.K.A min systemkamera.
Så när jag drog fram TV:n idag hörde jag plötsligt en duns och sedan ett splitter ljud. "FUCK!", "Jävla Shit!" tänkte jag. "Nej! Nej! Nej!"

Gick runt TV:n och såg den ligga där. Så sårbar, så ömtålig. Jag såg glasskivor och tänkte "Shit! Nu gick linsen!" Så jag lyfte upp den och förberedde mig på det värsta.

När jag tittade på linsen såg jag till min stora lättnad att den inte spruckigt, utan det var mitt UV-filter som gjort det. "Puhh"
Fortsatte kolla igenom den för att kolla om något annat skadats, vred på objektivet, kollade så att sökaren funkade och att bilderna inte såg helt skumma ut. Testade att fokusera manuellt och icke manullet - allt funkade! Det ända jag hittade var att objektivet låter lite raspigt när man fokuserar manuellt...
Shit, där blev det en lite svettig stund...

Är jag pojken som skrek ut "Varg!"

April

Jobbig dag.

(Bild från årets almanacka, ritad med vanliga färgpennor och tuchpennor)

Resultat

Och detta blev resultatet...

Jag är riktigt nöjd måste jag säga...

Blodgivningen gick bra, kände mig lite blek efteråt men det var nog bara nojja ^^