Samtal från andra sidan jorden

Idag pratade jag med en person som jag saknar så mycket. Hon är lätt att sakna för man märker så väl här hemma att hon inte är just här. Ännu lättare att sakna när man vet att hon bor på andra sidan jorden och inte kommer hem försen om ca 5 månader...
Det var så roligt att få prata med henne! Man märker på hennes blogg (http://pomonasapple.blogspot.com/) att hon verkligen lever sitt prinsessliv där nere, men när jag fick höra henne prata så fattade jag verkligen att hon trivs. Och att hon är lycklig! Och sen var det naturligtvis väldigt roligt och skönt att höra ennes röst och att hon även saknar mig och oss här hemma - då är det omsesidigt.
Fick en liten shock av att höra och lyssna på henne, jag kommer ju ihåg hennes röst men att få höra den efter så lång tid var bara så skönt och så otroligt roligt. Och ja, jag måste erskänna att det gav mig en liten klump i halsen.
Vi pratade om lite små saker så som hennes ursnygga kille, om mitt idiotiska ragg, om vad som går på bio och vad hon tror hon missar (kan säga så att om man jämför ett liv i Australien och ett liv i Svergie så missar man inte så mycket). Att det snart är vår här och att vi inte kan sitta och ta en chailatte tillsammans. Om hur våra kompisar har det och om hennes blivande egna hem när hon väl är tillbaka i Götet. Om hur vi planerar våra framtider. Om Sex and the City och andra beroende framkallande serier. Om en eventuell resa att hälsa på henne. Om hur vi är duktiga att kunna använda "skype" för första gången och om hur mycket vi saknar varandra.
Innan vi la på bestämde vi att höras snart igen och att vi skulle kunna höras mycket oftare än vad vi har gjort. Det kanske inte är lättare med skype än med mail, men det är så mycket roligare!
En klump i halsen och tårar stickanes i ögonen och ett försök att övertala sig själv att inte gråta när vi skulle lägga på och säga hej då - dels för att det verkar som hon också var på väg åt det hållet och jag ville inte göra det svårare för henne och dels för att inte göra det svårare för mig, då skulle jag sitta vid datorn och små gråta istället för att gå därifrån och tänka "vi hörs snart igen!"
(Konica Minolta DiMAGE Z3 f, 2,8 - 5 1/13-1/1000sek ISO-64-200 kollaget gjort i Photpshop Elements 6)